I blame you Hollywood, for showing me things you never should

Hollywood – Angus & Julia Stone

Nytt år, nya möjligheter, nya löften och bla, bla, bla.
Ingenting är ju egentligen nytt, eller?
Jag har ju bott i den här lägenheten ett tag nu.
Jag har stressat gärnet för att få ihop en tidning förut och
jag har bott i klassrummet förut.
Så det är nu min vän rastlösheten flyttar in…

Läser om alla som åkt ut på långa resor och vill bara packa en väska och sätta mig på nästa tåg söderut.
Ta mig fram på måfå till den plats jag känner för den dagen. Bo där det finns något ledigt och kanske stanna och jobba en stund.
Ingen dator. Bara block och penna, en bok och långa dagar på kaféer!
Återse vänner man flyttat ifrån och finna nya.

Men jag är för feg.
För plikttrogen.
Så jag beger mig till skolan i tid, gör det jag ska och går hem på kvällen.
Varje dag, fem dagar i veckan, ibland fler.
Och visst har det roliga stunder.
Visst leder det förhoppningsvis lite längre än till en tom plånbok och sönderresta skor.
Visst finns det viss tjusning av utmaningen i det vi gör.
Men det är inte så där spännande, som jag gärna vill ha det, längre.
Finns liksom ingen plats för överraskningar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s